“Jingle Bells” del 1: Renkorv & bensin

20 12 2013

En gång för många år sedan satte syrrans mellanstadieklass upp ett julspel där tomten tröttnat en gång för alla och lät nissarna ta över. De började med att byta ut släden mot en Harley Davidson och bytte skägget mot Don Johnson-stubb och solbrillor. Sen gick det sakta men säkert utför!

Samma koncept fast med en lite positivare vinkel, ja ur tomtens synpunkt i alla fall, går igen i ovanstående spår signerat Kenneth & the Knutters från 1997. Ett av två specialskrivna nummer till första upplagan av Kopparbärs Tomterock.

Det här är Knutters när de är som bäst: fyndigt, lagom trallvänligt och glimten i ögat.
“Som nissarna sa – renkorv smakar ju bra!” Hehe….

Annonser




En vanlig dag på Hultan International…

13 09 2013

Saxat ur Inrikesflygets branschtidning för ungefär  20 år sedan:

IMG_0870_blog_small
Ja det kunde som synes gå livat till på en småländsk regionalflygplats i början av 90-talet. Sett från “vittnesbåset”: marknadschef, flygplatschef, en till synes obekymrad bonde och en “kolugn” rymling. Undrar om gräset var grönare på andra sidan stängslet?

hlf_incident001_blog_small





Vikt & balans – eller vikten därav.

8 07 2013

Följande videoklipp sprids just nu över nätet, och bevisar obarmahärtigt faran med baktunga flygplan. Ja t.om. Flying har i allmänhetens intresse tummat på sin policy att ”never post accident videos”. Nej, det är inte den ni tror. Den här har garanterat aldrig skapat löpsedlar, men förmodligen ett och annat igenkännande gapskratt! Och som på sin tid Hallå Trafikant brukade uppmanda lyssnarna att ta det lugnt i sommartrafiken: ni glömmer väl inte att ha jämvikt på Cherokeen i sommar? Nr två på listan efter ”smörja dörrlisten”.





Blott en fluga?

30 04 2013

Från en Träsket-strip publiserad i den stora Aftonblaskan, sommaren 2000. Kan ju så smått undra om det är en slump eller inte, men lite stolt över att eventuellt bli nämnd i sin favoritserie är man i alla fall.


Träsket är väl lite av en ikon för oss som läste serietidningar på 80- och 90-talen. En underbart träffsäker och festligt tecknad värld med en skön blandning av slapstick/sistuationskomik, australiensisk fyndighet  och med ett skönt persongalleri där alla kände igen sig, om än inte alltid offentligt…. Lite kul att kännna till är att serien fick sitt genombrott hos oss i Sverige innan den ens hunnit få något ordentligt fotfäste på hemmaplan. Tecknaren Gary Clark berättar i en intervju hur han refuserades av så gott som samtliga förlag och tidskrifter i Australien och i näst intill desperation försökte sälja serien i USA istället. Väl där sprang han på redaktören för Knasen som gav Clark ett kontrakt på stående fot och resten är som man säger historia, Träsket förekom snart inte bara i Knasen utan i en utökad upplaga i Scemics nya flaggskepp Serie Paraden och succén var ett faktum! Senare följde våra nordiska grannländer i samma spår och med tiden blev serien en hit även i USA och på andra håll i världen.
Där Träsket verkligen lyser är utan tvekan alla klockrena referenser till vardagen, sett genom djurens något annorlunda men ack så bekanta perspektiv. Grodorna Lalle och Lelle som gång på gång visar att störst sällan vet bäst, gamle krokodilen Kroken som vägrar inse att han har tappat sina tänder, vildankorna på motorcykel som bakar bullar när de tror att ingen ser på, arméankorna och deras tusen sätt att smita från exercisen. Och inte minst ankornas flygskola, förmodligen det mest ikoniska inslaget. Förmodligen har ingen annan serie i historien lyckats så träffsäkert med att återge hur det är att lära sig flyga, även om den inofficelle huvudpersonen Bengan inte är så värst framgångsrik – till glädje för den lokala Kamikazesinstruktören (!!!) som är överygad om att Bengan är en stor talang. Ett av de mer crazy inslagen….. Att Gary Clark själv är en passionerad segelflygare framgår tydligt. Hur många klubbar har inte haft ett par Träsket-strippar uppklistrade på anslagstavlan i kansliet eller rentav använt dem i undervisningen?

Men hur sjutton hamnade undertecknad, eventuellt alltså (fast ganska troligt), i ovanstående pratbubbla? Jo, när stripen tecknades 1998 var jag en tämligen flitig skämttecknare och minst lika flitig segelflygare. Under några år hade jag ritat en, vi kan väl kalla det för serie om än mest i form av systematiserade karikatyrer, tillsammans med en skolkamrat som sedemera vandrade vidare till estetiska programmet. Så kom det sig att några elever från den aktuella skolan fick praktisera på Scemic en sommar….. I det här fallet tvivlar jag på slumpen ;)





15 år med B 17!!

11 06 2012

Tiden flyger! Bokstavligen.
Det är idag inte mindre än 15 år sedan B 17 SE-BYH, eller ‘Blå Johan’ flög första gången efter restaurering. Då var det i samband med SAABs 60-årsfirande. Idag har man nyligen firat 75!

_PBN6437-Edit

Bilder från flygdagarna på Malmen i år.

_PBN6410

Men vem trodde på allvar att vi skulle få uppleva en B 17 i luften såhär ett och ett halvt decennium senare? Det var inte på några vägar klart att det skulle finnas medel att hålla igång flygplanet mer än några få säsonger, om ens det. Tack och lov har inte minst Saab själva insett värdet av att ha sin klenod flygande och skjutit till både medel, personal och lokaler. Man är dock fortfarande beroende av bidrag och sponsring för att hålla den bevingade 69-åringen brummande. För allmänheten finns möjlighet att bidra genom att gå med i kamratföreningen till den nätta summan av 100kr/år.

_PBN6424-Edit
Det höll på att bli permanent slut på det roliga för ett par år sedan när motorn rasade i luften, vilket var på god väg att sluta i totalhaveri. Med is i magen valde dock piloten att inte hoppa utan försöka landa och klarade både sig själv och flygplan utan skador. Ett år på marken blev det innan man fick liv i kärran igen och nu kan vi återigen se den i sitt rätta element, senast på Malmen härom helgen.

2008 08 30_0308

Göteborg Aeroshow i augusti 2008.

Det är en intressant tanke att titta på vad som hänt kring just flygplanstypen B 17 sedan 1997. På den tiden fanns tre exemplar bevarade, två i Sverige och ett i Danmark. Så dök plötsligt ett par bevarade maskiner upp i vid en inventering i Etiopien!
Hur det gått med arbetet att renovera dessa i Sydafrika har det varit tämligen tyst om, att man som det då sades skulle få se en etiopisk B 17A möta de första sydafrikanska Gripen över Taffelbergen…ja det sket sig i alla fall. Men att en sydafrikansk 39:a och en svensk B 17A deltog i samma flyguppvisning i Sverige för en knapp vecka sedan, ja det får väl ses som ett substitut.

Framtiden? Staten tycks äntligen ha insett att flyg är kultur. Och SE-BYH är definitivt en ett värdefullt svenskt industriminne, en ovärderlig kulturskatt. Vågar man hoppas på att vi får se en utveckling likt sjöfarten och järnvägen med ett statligt finansierat flygande museum där B 17 och övriga SAAB-klenoder ingår? Det kan bara tiden utvisa…..





Ödehuset har mött sitt öde

24 05 2012

Ett av mina favoritmotiv har länge varit en övergiven bondgård på en kulle inte så långt från min bostad. Öde och ödslig, de flesta byggnaderna har länge varit reducerade till skelett och brädhögar men imponerande nog stod huvudbyggnaden intakt. Det har rivits friskt i området det senaste decenniet så att någonting överhuvud taget fått stå kvar är nog rena turen.

Eftersom det mestadels tagits vinterbilder på platsen tänkte jag passa på att få några med lite grönska nu när sommaren äntligen börjat visa livstecken. Så beväpnad med vidvinkel gjorde jag en utflykt uppför backarna häromkvällen för att ägna mig åt lite location scouting. Vad som mötte mina ögon efter krönet var dock inte riktigt vad jag förväntat mig….

Ja vad är det man brukar säga? Förr eller senare ska vi alla kila vidare. Så även gamla hus! Fast kunde de inte väntat ett tag till… Nåja! Skam den som ger sig och även ruiner måste ju kunna göra sig på bild.

Fortsättning följer…..





Var är skolflygplanen?

15 05 2012

En “spaning” a’la ett känt radioprogram, angående klimatet för veteranflyget i Sverige.

Kära läsare, med risk för att sparka på ett och annat smalben…..
Vi har idag en ganska imponerande samling flygande veteraner med svensk anknytning, inte minst skolflygplan. Drösvis av Mothar, några Sk 15 och Sk 25, ett flertal SK 16 och SK 61 samt lite annat godis i grannländerna.
Programmet inför 100-årsfirandet av det svenska militärflyget, som drog igång med  skolflygplanMalmslätt, innehåller för att säga det rakt ut nästan ingenting av den varan. Är det bra jag som tycker det är en smula dåligt?
Nu kommer det visserligen flygas en hel del Safir och såväl SK 11 som SK 16 finns i programmet. Och gänget med Affe i spetsen som dragit ihop en storformation SK 50 ska ha all heder.

Men det kunde ha varit så mycket mer. Det gick på Såtenäs -06 så varför inte i Linköping 6 år senare. Beståndet av tillgängliga flygplan har ju inte precis minskat, utan snarare tvärtom! Yttre omständigheter? Ja visst kan folk få förhinder att delta, teknik kan krångla, under högsäsong kan det finnas risk för krock med andra evenemang. Men är warbirdrörelsen i Sverige så trängd att det inte går att uppbringa mer än rent kommersiella aktörer till landets största flyguppvisning i samband med ett STORT jubileum? Eller är det den ökända kopplingen mellan Linköping och flyghistorisk verksamhet som spökar igen. Det tycks ju inte vara populärt med skolflygplan hos ett närliggande muséum som är inblandat i evenemanget….

Edit: Nu ikväll meddelade Alf att samtliga moment med SK 50 (liksom SAAB 340 och 2000) har strukits för att ge rum åt en ännu icke namngiven schweizisk grupp.