“Jingle Bells” del 1: Renkorv & bensin

20 12 2013

En gång för många år sedan satte syrrans mellanstadieklass upp ett julspel där tomten tröttnat en gång för alla och lät nissarna ta över. De började med att byta ut släden mot en Harley Davidson och bytte skägget mot Don Johnson-stubb och solbrillor. Sen gick det sakta men säkert utför!

Samma koncept fast med en lite positivare vinkel, ja ur tomtens synpunkt i alla fall, går igen i ovanstående spår signerat Kenneth & the Knutters från 1997. Ett av två specialskrivna nummer till första upplagan av Kopparbärs Tomterock.

Det här är Knutters när de är som bäst: fyndigt, lagom trallvänligt och glimten i ögat.
“Som nissarna sa – renkorv smakar ju bra!” Hehe….





God Jul från en svunnen tid

23 12 2012

Ett minne av “det nya inrikesflyget” från julen 1984. Ja kanske inte riktigt för det tedde sig som så att Linjeflygs och Kramfors flygplats årliga julfest hölls i januari. Det hade hunnit bli 1985 alltså! Jag minns de där julfesterna som rätt trevliga, påkostade med familjeunderhållning, tomte och en riktig julklapp istället för de traditionsenliga godispåsarna till barnen. Ja kanske inte så konstigt med tanke på att Linjeflyg höll i kassan och deras personalfester var ju kända för sin frikostighet.

1984 var året då “Det stora Lyssnet” hölls; ett telefonväkteri dit SAS och Linjeflygs kunder kunde ringa och dela ut både ris och ros. Några av de bättre förlagen släpptes på en kassett blandade med några av årets största hits, vilket delades ut i tomtens säck på julfesten. Jag minns att man fick en elegant tygpåse med Inrikesflygets maskot i tomteluva på sidan (ni vet den där måsen vars näbb påminde om nosen på en Concorde). Innehållet bestod av en clementin, alternativt äpple, den obligatoriska godispåsen (måste ha funnits laga påbud om det på julfester), kassetten och någon leksak av den sort som brukade delas ut ombord. Påsen och leksaken är sedan länge borta men bandet överlevde konstigt nog. Annars brukar ju kassettband förr eller senare gå hädan i form av den berömda bandsalladen när billiga bandspelare slitit på dem ett tag. Fenomenet med reklamkasetter har väl ett visst nostalgivärde i sig som hör 70- och 80-talen till, innan dess gällde vinyl och senare kom kabel-TV och vände på spelreglerna för gott!

Vad lyssnade vi på 1984 då? Eller snarare 1985 och framåt om man ska vara petig…
En berättarröst inleder med att berätta om “Det stora Lyssnet”, till tonerna av introt till Aztec Cameras “Still on Fire”, följt av ett “kontakt” varpå en stor kolvmotor (SE-BSM?) drar igång. Sen rullar det på med musik och diverse mellansnack. Förvånansvärt vågat musikval för att vara en företagsproduktion från 80-talet (förutom ett spår med Lill Lindfors anar man inte minsta drag av Svensktoppen),  Prince, Madonna och Alphaville, samt en då ganska färsk norsk grupp vid namn A-ha för att nämna några.
Alphavilles “Forever Young” hörs i en betydligt rivigare version än vad som numera spelas i radio. Trots intensivt letande har jag inte stött på den någon annanstans på 25 år…

Godjul_casette

En nästan komplett spellista går att sy ihop på Spotify.

GOD JUL!





Nostalgitripp

12 09 2011

Det kan te sig märkligt men ett av barndomens starkaste sommarminnen är något jag förknippar med höst.

Sommaren 1990 gör sig påmind av och till, faktiskt varje gång en påse Gott & Blandat eller Tutti Frutti öppnas i min närvaro. De var båda nyheter för mig just den sommaren då familjen nyss återvänt efter några år på sydligare breddgrader. Nu tillbaka i gamla Svedala avverkades en stor del av landet i grå Opel Kadett för att hälsa på släkt och bekanta, någon (antagligen morsan som har känsla för sådant) hade efter noggrant godistestande kommit fram till att just ovanstående delikatesser skulle vara det optimala bilgodiset under långturerna. Så där satt jag och syrran i baksätet mil efter mil och kalasade på bitar som noggrant och rättvist ransonerades ut från framsätet medan Småland, Västergötland, Värmland, Blekinge, ja en stor del av landet söder om Sundsvall rusade förbi bredvid bilen. Sommaren var lång men blev så småningom höst. Godis och mil käkades i symbios. På radion snurrade P1, varvat med någon kassett då och då,  mest skåpmat men med ett viktigt undantag i form av Electric Light Orchestra!

A New World Record!
Det var antagligen farsan som köpte kassetten på någon mack, eftersom jag något år senare hittade LP:n i hans skivsamling. Hursomhelst snurrade bandet på marathon i Kadettens överhettade kassettradio med autoreverse och en yngling i baksätet blev sakta men säkert ett inbitet fan. Det var speciellt ett spår som satte sig på hjärnan, nämligen Tightrope med sitt pampiga, närmast episka intro. Sedan dess är det för evigt förknippat i mitt huvud med bilkörning.

Men där tar inte historien slut.
Någon gång i mitten av 90-talet gick en reklamfilm för någon biltillverkare på TV, där en (kan det varit en BMW eller kanske nåt japanskt?) far fram på kurviga småvägar i höstlandskap med färgade löv singlande över asfalten till tonerna av – just det, introt till Tightrope. En vid denna tid mycket biltokig, nu något äldre yngling med körkortet inom räckhåll fick genast associationer och hade en lång tid därefter en slags hemlig dröm om att susa fram till tonerna av ELO genom höstlandskapet i en BMW, Jaguar eller rentav Volvo 960 (vad den saknade i körglädje tog den igen i ljudpaket), jag hade i rentav tänkt ut ett par vägsträckor för upplevelsen efter tips från hojåkare i släkten. Vad vore livet utan drömmar? En dag, en vacker dag!

Hösten slog till tidigt i år, i princip redan i början av augusti. jag vet inte om det var en slump men dagarna efter att de första träden på gården börjat skifta färg fick jag en rekommendation från mitt iTunes-konto: A New World Record med ELO! Jag laddade ner skivan, petade över den i min iPhone, satte mig i Saaben (Jaguaren låter vänta på sig), körde milen bort till närmsta butik och köpte en påse Gott & Blandat för att sedan styra kosan mot den kurvigaste, knicksigaste omvägen jag kunde hitta och körde hem genom höstlandskapet med Tightrope på full volym….





Ingen jul utan musik

24 12 2009

Ni anade det…. Ingen helg utan en nostalgitripp med inslag av engelsk humor.
”Mel & Kim”, alias Mel Smith och Kim Wilde, från 1987 (bör ej förväxlas med en popduo som slog igenom samma år). Ursprungligen ett inslag från en julspecial av humorserien Smith and Jones.

Ha en riktigt God Jul!





The young and the wreckless

30 10 2009

I serien Brittiska komediserier instoppade i udda sammanhang har vi kommit fram till en av 80-talets verkliga höjdare: The Young Ones, eller Hemma Värst som den hette här. Serien som rörde om grytan och banade väg för en yngre, lite elakare generation komedier i TV.  En av seriens författare, Ben Elton skulle med tiden bli en gigant inom brittisk TV-humor. Konceptet bakom serien föddes som en serie sketcher på Londons standup-scen från vilken de flesta medverkande också hämtades, ett revolutionerande grepp 1982. Resultatet blev bland det sjukaste som sänts i etern, men så underbart utflippat roligt! Här sparades ingen och inget. Huvuden flög, hus revs, blod sprutade, det svors och gapades men alltihop med en sån fantastisk självironi att det faktiskt fungerade.

Ett annat grepp som säkert retade en del men som idag får betraktas som riktigt smart var att man lät artister på modet medverka och även spela sina aktuella hits. Därmed tilläts serien en högre budget enligt BBCs kriterier än om den gjorts som en traditionell komediserie. Och naturligtvis borgade det för en del festliga scener, som när gänget drabbats av ett mystiskt virus och någon utbrister: ”This is it! I’ve found the cure!!!” varpå punkaren Vyvyan vrålar: ”The Cure?! No way, it’s Madness this week!!!!”

Till historien hör att en av seriens figurer, anarkisten och självutnämnde poeten Rick, är ett stort fan av Cliff Richard. Så när MTV skulle göra en charity special 1986 gick det inte bättre/sämre än att gänget från The Young Ones  fick sjunga(?) med i Richards Living Doll från 1959, en låt som flitigt förekom i TV-serien. I en biroll syns även Hank Marvin på sologitarr (varning för brillorna!). Tyvärr håller inte videon samma mått som skivan men slutet är förbaskat kul.





Vi gratulerar….

23 10 2009

Idag jubilerar en av musikens verkliga giganter. En man som gått hem i alla läger, hos ung och gammal och som överbyggt samtliga genreklyftor inom populärmusiken under tre sekler. Mannen som lärde oss att polka är tufft och att rock’n roll låter lika bra på dragspel. Grattis på 50-årsdagen säger vi till Alfred Yankovic, alias Weird Al!





Ur askan i Quattron – och lite musik till fredagsölen

16 10 2009

Min bloggkollega Lae påminner oss att SVT dröjer alldeles för länge med fortsättningen av Ashes to Ashes. Denna underbara uppföljare till BBCs Life on Mars, som båda kan räknas till det bästa som gått i statlig television någonsin (ja och Veronica Mars såklart….Mars är ett vinnande koncept). Kom igen nu SVT, ni kan om ni bara vill!

En annan förbaskat bra sak signerad BBC (och som naturligtvis sändes i SVT när det begav sig) härrör från samma tid som Ashes to Ashes utspelar sig, nämligen Not The Nine O’Clock News – serien som gjorde Rowan Atkinson till stjärna och gav oss en rad odödliga klassiker. Dessutom var den förebild för svenska Helt Appropå som dök upp några år senare. Vad passar bättre som nostalgitripp en fredagskväll som denna än följande klipp, en fyndig liten känga åt dåtidens nymodighet – musikvideon! Och den video som parodieras är ingen mindre än Bowies…..just det, Ashes to Ashes. Ett sånt sammanträffande ;)

Ha en god helg allesammans!