Kaffemarodörer, eller hur var det nu?

2 03 2011

Farsan grinade illa och hällde motvilligt i sig den svagt bruna lösningen som enligt menyn kallades kaffe. “Det är nog det enda vi kommer att få här!” Det smakade distinkt av Nescafé, billigaste sorten, tunt och blaskigt. Möjligen ett par teskedar pulver per kanna. Smakade förresten, frågan är om det ens smakade kaffe, det var nog mer av en antydan. Jag hällde motvilligt i mig min kopp också för att skölja ner den stenhårda frukostfrallan som vi betalat dyrt för på ett av Londons större hotell.

Den sommaren, för 14 år sedan, fick jag mitt första intryck av vad som internationellt betraktades som en av världens sämsta kaffekulturer. Det var inte något positivt sådant! Vartenda besök i öriket har sedan dess föregåtts av frossande i nybryggt Zoegas, en sista slurk av anständighet före avresan mot landet som inte kan brygga kaffe.

Vi nordbor har väl rykte om oss att vara kräsna med kaffet, i alla fall om man är från Sverige eller Finland, norrmännen tycks inte vara lika frälsta (beställ en kopp “starkt” kaffe i Oslo om du inte tror mig). Britterna är ju av hävd tedrickare i första hand och följaktligen måste det ha varit hårt att etablera en konkurrerande dryck, speciellt när de bara haft drygt 200 år på sig. Men någonstans längs resan tycks de ha svängt…

Under mina senaste besök i England, säg sista 5-årsperioden har jag gång på gång slagits av hur populärt det blivit med kaffe. Och det är dessutom riktigt gott kaffe! Var man än vänder sig så smakar kaffet åtminstone helt okej och i de flesta fall rentav riktigt, riktigt bra. Och då spelar det ingen roll om man köper sitt svarta guld på ett kafé, restaurang, sandwich shop eller någon av alla små kiosker som flockas på t.ex järnvägsstationerna runtomkring i Storbritannien. De gör gott kaffe helt enkelt! Och billigt… Stora kedjor som Ritazza och Starbucks tvingas prispressa för att klara konkurrensen från mindre aktörer. Samtidigt, på andra sidan Nordsjön, går trenden mot allt dyrare och sämre kaffe. Blaskigt, fränt kaffe som stått på uppvärmning för länge eller svindyrt och inte nämnvärt godare kaffe från någon av alla kedjor som ploppar upp som svampar. Om man nu inte dricker “importerade” varianter såklart, missförstå mig rätt, jag älskar en nybryggd cappuccino. Men det där traditionella svenska, starka, mustiga kaffet…var har det tagit vägen?

Min teori är att det emigrerat till England….


Åtgärder

Information




%d bloggare gillar detta: