Två veckor i England

24 02 2011

Det har rests en massa i umgängeskretsen nu i vinter. Florida och Australien har varit två favoriter, ett par kompisar kuskar fortfarande runt nere i Sydostasien och mår toppen. Så när England kom på tapeten fick jag en och annan gliring från polarna! Februari är väl inte riktigt den tid på året man reser till öriket, för vädrets skull i alla fall. Döm om min förvåning att mötas av vårvärme och riktigt skapligt väder. Redan andra dagen åt jag lunch på en parkbänk i solen med ärmarna upprullade. Samtidigt var det –15 och snökaos hemma. Hämnd ljuva hämnd….

Syftet med resan var inget nöje utan rent och skärt arbete i form av en tiodagars kurs hos en av våra kunder, för vilket jag inte hyste någon större entusiasm i förväg. Jag åkte mest för att få ett avbrott i vardagen, luftombyte och kanske lära mig något nytt på vägen. England är trots allt lite av ett andra hem där jag alltid trivts väldigt bra och dessutom gick rykten om en del bra restauranger i området.
Med facit i hand blev det inte så illa som jag befarat, kursen var bitvis lite knepig men lärorik och vi hade en hysteriskt kul engelsman som instruktör (eftersom det gällde ett amerikanskt företag hade jag haft mardrömmar om den biten) och som gav det hela en avslappnad prägel, inte minst i form av en massa skratt.

Vi var tre svenskar på kursen, resterande i huvudsak tyskar och till sist en ensam skotska vars tunga Glasgowdialekt snabbt vann charmpoäng hos oss som förstod den.
Förläggningen fanns i Crawley, Sussex och bestod av möblerade lägenheter med självhushåll. Standarden på ytan bra men med vissa egenheter. Jag delade den största lägenheten i huset med en stockholmare och en av tyskarna, en rätt kul kille med amerikansk-irländskt påbrå. Att brittiska hus är dragiga är ett välkänt fenomen men att de kompenserar med att ha elementen uppskruvade till max var en överraskning, termostaten stod på 30 grader första kvällen. Ett par nätter härdade jag ut under duntäcket, sen började jag sova med öppet fönster! Man slapp frysa med andra ord. Däremot var vi utan varmvatten i fyra dagar och fick handla eget dasspapper sista veckan. I lägenheten där min kollega bodde fylldes paper däremot på varje dag…

Själva Crawley var väl ingen upphetsande upplevelse direkt. Ungefär som en svensk småstad, fast med lite fler affärer och bättre öppettider. Och betydligt fler curryrestauranger såklart, en av dem låg runt hörnet bredvid lägenheten och rankades högt både lokalt och internationellt. Vi provade den en kväll och blev riktigt imponerade, servicen var inte på topp men maten däremot helt otrolig.

Fortsättning följer….


Åtgärder

Information




%d bloggare gillar detta: