Farväl till en trogen kamrat

5 12 2009

Min kamera är till salu! Visst känns det vemodigt men allting har en ände.
Två fantastiska år har vi haft, min Olympus och jag! Tillsammans har vi har sett otaliga platser, märkvärdiga och alldagliga, landskap, städer och främmande länder. Vi har fotograferat byggnader, bilar, fartyg och människor av alla storlekar och åldrar. Svettats i solen och frusit i bitande kyla, upplevt fantastiska solnedgångar, mörka nätter, dimmiga morgnar. Väntat i det oändliga på rätt ögonblick, som ibland dök upp…ibland inte. Och vi har stressat genom hektiska sessioner på flygdagar och idrottstävlingar.
Men nu har vi nått vägs ände. Inte för att min kamera inte har mer att komma med eller  för att vi tröttnat på varandra. Nej, ibland är det helt enkelt dags att gå vidare.

Foto: Per Börjeson 2009

Det var i mellandagarna 2007 som våra vägar korsades första gången, i samband med att jag gick över till digitalt efter en tids uppehåll från fotandet. E-510 var på den tiden en av de mest kompletta kamerorna man kunde hitta för under 10 laxar, fullproppad med finesser. Bildstabilisering, spegellåsning, live view, för att inte tala om huset i aluminium och en verkligt effektiv dammreducering, det var saker man fick betala dyrt för hos andra märken. Att den i andra hänseenden halkade efter de stora grabbarna med primitiv autofokus och lite klena prestanda, det kan man leva med. Four Thirds-formatet med dess något brusiga mindre sensor är en evig snackis, en del älskar det andra hatar det. Jag ställer mig någonstans i mitten och säger att det funkade bra för mig fast ibland önskade man ett bättre dynamiskt omfång! Det var en suverän kamera att växa i jämfört med t.ex. Nikon D40x som låg nära i pris. En förfinad version kallad E-520 dök upp 2008 och säljer fortfarande mycket bra, vilket bevisar att Olympus hittade rätt med sitt koncept. Många sliter säkert som  familjekamera men för den som verkligen behärskar sin kamera erbjuder E-510 ett mycket användbart redskap, jag vet t.om. en yrkesfotograf som använder den…och tar helt fantastiska porträttbilder!

Efterhand som man utvecklas som fotograf ändras dock kraven man ställer på sin utrustning och i mitt fall börjar kameran bli en aning för liten. En ny väntar runt hörnet, dock inte en Olympus eftersom deras fullstora modeller E-3 och E-30 inte riktigt uppfyller mina önskemål. Det är efter mycket testande och grubblande Nikon som får göra jobbet i framtiden. Men jag kommer trots det att sakna min E-510 för den bjudit på så mycket roligt i två års tid.


Åtgärder

Information

One response

5 12 2009
photoimagine

Ja, det är som att skiljas en smula. Lite smärtsamt – men som sagt – ibland behöver man gå vidare.

Lycka till med Nikonen.
Den nya kamerakamraten.

/ Imagine




%d bloggare gillar detta: