Angels, smoke and rock’n roll

26 09 2009

Då författaren har rymt till Västgötaskogarna för en släktsammankomst blir det ett schemalagt inlägg idag.

Van Halen, bandet alltså (inte Eddie och hans bror själva), må ha tappat lite av sin identitet när David Lee Roth försvann, men rent musikaliskt tycker jag Sammy Hagar höll ställningarna bra. Trots att han saknade sin företrädares vighet på scen. Eller kanske just därför!  Ehh, jo….undertecknad är svag för 80-talets hårdrocksscen…. Även om Jump är Van Halens mest framgångsrika bidrag till dagens 80-tals hype, är nog Dreams deras absoluta smashit i mina ögon.  Varför? Jo, kolla in videon:

1970- och 80-talen var nog den absoluta höjdpunkten i Blue Angels långa historia, åren med A-4 Skyhawk! Då stod de på sin absoluta topp, trots att Cutlass klådde Skyhawken i utseende, Phantom i storlek (och buller) och F/A-18 i det mesta annat. Det var helt enkelt så utpräglat US Navy! Och flyga kunde de banne mig. Det kan de fortfarande fast nog har de blivit lite försiktigare med årens lopp. Ändå är ”the Blues” den enda av världens stora uppvisningsgrupper som verkligen tar i och flyger kärrorna till dess verkliga potential….med buller och bång..och en massa rök!

För att göra en personlig koppling (har man en blogg måste man ju vända allt till sitt eget perspektiv oavsett relevans, det har jag lärt mig av Blondinbella) så hittas detta ensamma foto i författarens arkiv. Året var 1992, i mitten av september. Platsen är gamla Tullinge (frid över dess minne) :

blueangels

Änglarnas hittills ända besök i Sverige! Jag minns det som igår…. På vägen in mot fältet blev farsan och jag överflugna av en F/A-18 på låg höjd, en tvåsitsare som sannolikt hade antingen Peter Billing eller dåvarande försvarsminister Anders Björk i baksits. Resten av dagen är mest ett töcken (mentalt och meteorologiskt)…tills det blev dags för huvudnumret. Vi ser här Änglarna (vad…IFK?! Aldrig hört talas om…) kör taktiksnack inför uppvisningen, med ett gäng tankbilar från FV (Tullinge hade fortfarande viss militär närvaro) beredda att fylla på med livskraft. Av en slump gick jag (11 år vid tillfället) en fotokurs i skolan och var försedd med en halv (8 eller 12 ramar, av ekonomiska skäl klippte de rullarna) Tri-X att föreviga tillfället med min Olympus GO.

Edit: Nej – det var bara ett skämt, jag läser inte Blondinbella och skulle inte få för mig att göra det heller……


Åtgärder

Information




%d bloggare gillar detta: