Den låg i skyltfönstret till en presentbutik nåstans i södra Sverige, minnet säger Ronneby Brunn men det kan lika gärna varit nån annanstans. Aldrig hade jag sett nåt liknande! Stor var den, antagligen dyr och så obeskrivligt lockande. Året var kanske 1985 och jag hade just inlett en livslång olycklig förälskelse till Hellers DC-6B, den stora rackarn i 1/72 med SAS-märkning. Jag vill minnas att det var den senare utgåvan med en avfotograferad modell på mörkblå bakgrund. Undrar just hur den kunnat hamna i en presentbutik, särskilt som den upplagan måste varit nästan helt ny då. Något köp blev den inte, tror inte ens butiken var öppen den dagen. Det skulle dröja något år innan våra vägar korsades på nytt.
Det var en jul, 1987 skulle jag tro, som en av mina äldre kusiner fick en annan av Hellers praktpjäser i julklapp – Lockheed Constellation! L-749:an med TWA-märkning. Jag minns att den byggdes entusiastiskt i mellandagarna under farsans ledning och hängde sedan i hallen under tiotalet år efteråt. Visst blev man lite fascinerad, men den som gick igång mest var nog Sveriges störste Constellation-fan, min far. En sån skulle man ju ha… (detta kan för övrigt ha varit en utlösande faktor till mitt eget framtida vurm för ”Luftens Drottning”) En tur förbi leksaksaffären i Kungsbacka ”råkade” komma lägligt, men nej någon Connie fanns där tyvärr inte. Däremot, i skyltfönstret stod något annat. Just det, DC-6! Den här gången i den klassiska svarta kartongen med Hellers utsökta boxart av en SAS-kärra över Arktis. Den bara måste man ju ha…… Men nä, något köp blev det inte nu heller. Den skulle trots allt ha behövt stuvas in i vår redan överfulla Datsun på vägen hem till Norrland.
Åren gick…och gick. Butiker besöktes, modeller köptes och byggdes i ett rasande tempo. DC-6:an fanns väl kvar i bakhuvudet men andra intressen tog över. Först i övre tonåren började jag åter snöa in trafikflygplan och suget efter en ”sexa” började göra sig påmint. Men var hitta en? Nu hade hela hobbymarknaden kapsejsat, butiker slog igen och leksaksaffärernas utbud blev allt torftigare. Internethandeln var ännu lite av en utopi, för övrigt hade vi ingen uppkoppling hemma. Snacka om att det har blivit lättare att vara modellbyggare (f’låt…köpare!) med åren. Så de blev väl lite av att man köpte vad man råkade komma över. Tyvärr var sannolikheten att snubbla över Hellers guldkorn rätt liten – priserna var därefter. Så slumpade det sig att turen gick till Vaerlöses grande finale, sommaren 2002. Intressant skillnad mellan de nordiska länderna – I Sverige försvinner förbanden i det tysta…medan danskarna ställer till med en sjuhelsikes flygdag! Vad tror ni jag hittade bland livs levande Canberra, MiG-29 och annat exotiskt? Jo en Heller DC-6 såklart! För 150 DKK (rena fyndpriset) kunde den äntligen bli min :) Problemet var….att jag inte hade mer än några futtiga ören på fickan. Det bidde inget såklart, än en gång gick man hem med klump i halsen. De kommande åren skulle våra vägar korsas ytterligare några gånger, oftast på Ebay, nån enstaka gång i en butik och varje gång drog någon annan det längsta strået. Det är som om det rådde nån slags förbannelse över modellen.
Måndag förmiddag, den gågna veckan besökte jag LHS. LHS, för den som inte är insatt, är en högst intern förkortning bland modellbyggare, förekommer främst på olika nätforum. Det står kort och gott för Local Hobby Store, vilket på svedalska innebär den lokala hobbykrämaren. Vad skådar mitt tränade öga om inte…just det! Den gamla svarta kartongen, i gott skick och med närmast orört innehåll. Prislappen talar om att den kostar…..150 bagare?! Kan detta vara sant. Ja, tydligen. Jag lämnar butiken med ett brett leende och en fet kartong i händerna.
Den är äntligen min :)
Slutet gott, allting gott kan man väl säga. Nyförvärvet delar numera förråd med Hellers Constellation och Mach 2s Caravelle. Fast hur de kom dit är en annan historia….
