Från bildarkivet

8 11 2009

Vi befinner oss i ett kylslaget Norrland, närmare bestämt på Kramfors Flygplats. Tiden är vintern 1981/82 och på plattan står två Super Caravelle från Finnair respektive Sterling. En inte helt ovanlig syn i Ådalen på den tiden då det rör sig om Mil-charter för värnpliktiga från regementena i Västernorrland. En tur varje vecka till och från Göteborg var rutinen. Beväringar från östkusten fick nöja sig med SJ…

Samtliga foton kommer från en serie diabilder tagna av min pappa som var AFIS i Kramfors 1980-87. Publiceras med benäget tillstånd från densamme.

caravelle1

Den här trafiken bedrevs under åren av vitt skilda bolag, varvat med Flygvapnets egna transportresurser. Sterling var en flitig medverkande medan Finnair troligen var en engångsföreteelse. Busy Bee, Scanair, Braathens och senare Transwede var andra namn som syntes genom åren. Även en del mer exotiska bolag som Swissair fann vägen norrut.

caravelle2

Jyväskylä, serienummer 169 och levererad 1966. Finnair var vid den här tiden på väg att fasa ut sina Caravelle till förmån för DC-9, sannolikt var maskinen tagen ur drift sommaren 1982. Tydligen rök det nåt helt förfärligt om de finska maskinerna som lämnade hela flygplatsen insvept i tät dimma vid avfärd. Sterling och Transwede betydligt renare. Jyväskyläs öde skulle så småningom föra kärran till Afrika där den enligt uppgift flög så sent som 2004. Någon som vet mer om dess historia?

Kampen om de bästa platserna… Syner som den här var inte ovanliga. För en lumpare med helgpermis (eller om det nu var veckopermis på den tiden, man låg ju inne längre perioder förr) och hemlängtan spelar inte kylan någon roll, även ifall det innebär långa minuter av köande vid trappan. Någon verkar ta en rövare genom att springa på den bortre sidan. Undrar hur mycket det hjälpte?caravelle3
Samma scen ur en annan vinkel, klicka för större bild. Ett par beväringar rusar förbi bakom Swedairs Twin Otter medan en ensam eftersläntrare inser att han inte kommer till Götet fortare genom att springa.twotter1

Samling vid trappan i skymningen. Ingen verkar frysa nämnvärt trots att det ser minst sagt kyligt ut. En riktigt blåsig midvinterdag gick nog inte boardingen lika städat till.caravelle4

Under hösten har scannern gått varm med negativ och diabilder från tiden 1980-1995 och tanken är att posta ett inlägg av den här typen varje vecka. Räkna med flygtema för de flesta, fast lite annat ska nog kunna smygas in också. Finns det önskemål om tema går det utmärkt att komma med förslag.





The young and the wreckless

30 10 2009

I serien Brittiska komediserier instoppade i udda sammanhang har vi kommit fram till en av 80-talets verkliga höjdare: The Young Ones, eller Hemma Värst som den hette här. Serien som rörde om grytan och banade väg för en yngre, lite elakare generation komedier i TV.  En av seriens författare, Ben Elton skulle med tiden bli en gigant inom brittisk TV-humor. Konceptet bakom serien föddes som en serie sketcher på Londons standup-scen från vilken de flesta medverkande också hämtades, ett revolutionerande grepp 1982. Resultatet blev bland det sjukaste som sänts i etern, men så underbart utflippat roligt! Här sparades ingen och inget. Huvuden flög, hus revs, blod sprutade, det svors och gapades men alltihop med en sån fantastisk självironi att det faktiskt fungerade.

Ett annat grepp som säkert retade en del men som idag får betraktas som riktigt smart var att man lät artister på modet medverka och även spela sina aktuella hits. Därmed tilläts serien en högre budget enligt BBCs kriterier än om den gjorts som en traditionell komediserie. Och naturligtvis borgade det för en del festliga scener, som när gänget drabbats av ett mystiskt virus och någon utbrister: ”This is it! I’ve found the cure!!!” varpå punkaren Vyvyan vrålar: ”The Cure?! No way, it’s Madness this week!!!!”

Till historien hör att en av seriens figurer, anarkisten och självutnämnde poeten Rick, är ett stort fan av Cliff Richard. Så när MTV skulle göra en charity special 1986 gick det inte bättre/sämre än att gänget från The Young Ones  fick sjunga(?) med i Richards Living Doll från 1959, en låt som flitigt förekom i TV-serien. I en biroll syns även Hank Marvin på sologitarr (varning för brillorna!). Tyvärr håller inte videon samma mått som skivan men slutet är förbaskat kul.








Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.