C-4 Open 2009

Den gångna helgen spenderades i Malmö på Tekniska Museet där två dagars plastfrossa stod på menyn. Årets upplaga av C4-Open med andra ord!
Nej, det har inget med sprängämnen att göra trots att både bomber och granater förekommer. C4-Open är södra Sveriges största utställning och tävling för plastmodeller. Men det visste ni säkert allaredan, för ni som läser den här bloggen är väl flyg- och prylnördar ut i fingerspetsarna med stenkoll på allt som händer? Annars vet ni nu ;)

I år var det ovanligt många deltagare, hela 97 stycken faktiskt vilket lär vara rekord. Antalet utställda objekt var inte lika imponerande men som med allt annat går ju den trenden upp och ner. Däremot stod många nya namn på listorna vilket naturligtvis är glädjande. Inte minst på juniorbordet såg det lovande ut! Kanske lite för lovande enligt en del härdade veteraner som kände konkurrensen flåsa i nacken…
Ett stort gäng från Danmark hade letat sig över Sundet och möttes upp av en lika stor här från Hufvudstaden. Klassen på det som ställdes ut var såklart därefter. En stor överraskning var att fartygsklassen blev ovanligt tät i år och med en nivå som vi inte sett tidigare. Det tycks som om en gammal genre håller på att vakna till liv igen. Pansar- och flygklasserna dominerade som vanligt men figurer och civila fordon var det lite tunt med. Även dioramorna stod glesare än vanligt, dock höll de hög klass tack vare att Jonas Dahlberg hade tagit dit flera av sina smått sanslösa alster.

"Alone" - ett gripande diorama signerat Jonas Dahlberg

Min personliga favorit

"Renault 4CV, gott bruksskick, besiktad u.a." Ett festligt inslag i bilklasserna var en serie riktigt nergågna 4CV i skala 1/43. Detta är en av de fräschare...

Ännu ett alster av Jonas Dahlberg. Otroligt detaljrikt i skala 1/700, lägg märke till vrakdykarna...

För egen del tävlade jag inte i år utan nöjde mig att bidra med några modeller till en av två specialutställningar. Det var Svensk Pansarhistorisk Förening respektive Svensk Flyghistorisk Förening som anordnade varsitt tema, gissa två gånger vad… Rickard Andersson som höll i flygdelen hade räknat med 70-80 modeller veckan innan, sen kom Sven ”Antenn” med ett helt flyttlass och plösligt räckte inte borden till! 133 objekt kom vi slutligen upp i, glädjande nog även med civila inslag då Björn Bäcklund kom med ett antal trafikflygplan i 1/144. Pansargubbarna lyckades i sin tur skaka fram drygt 40 markmål….eh, menar fordon. Det blev en smått imponerande samling.
Som utställare kändes det något motigt i att bli förpassad upp på ”hyllan”, då utställningen i maskinhallen gjorts om och inte tillät nyttjande av golvytan som tidigare år. Publiken hittade visserligen dit, men det känns som om många spontanbesökare uteblev.

SIG Svenskt Flyg

...och mer svenskt flyg!

Lördagen blev lång, väldigt lång! Den började nämligen redan på fredagen. Andreas och jag hade tjatat till oss varsitt ex av Hobbycenters nya dekalark för J 20 respektive J 21 och fick för oss att visa upp dem ”live” till helgen. Som använda på en färdig modell alltså. Med andra ord satte jag avbitaren i en Heller J 21 i elfte timmen och byggde som en dåre tills den var klar. Nu var det med facit i hand kanske inte det smartaste jag har gjort med tanke på hur den byggsatsen är men skam den som ger sig, 21:an skulle med! Och klar blev den….vid fyratiden på lördag morgon!! Bygget finns skildrat på annan plats för den som vill uppleva stressen. Men är det C4 så är det ;) I ärlighetens namn blev det nog årets PR-kupp, Hobbycenter sålde dekaler som glass i solsken och åtskilliga sökte sig till oss uppe i SFF-hörnan enkom för att se ”den där J 21:an”.

Ännu mer svenskt flyg och har där inte smugit sig in en J 21 också!

Jodå, man var ändå lite groggy under dagen och dessutom var jag domare så det bar inte hemåt förrän långt frampå kvällskröken. En öl senare sov jag gott och länge!
Om det dracks öl på Pub C4 den kvällen låter jag vara osagt men det inandades i varje fall plastlim i ansenliga doser när herrarna Holst och Öken-Erik utmanade varandra i att sätta ihop Airfix Spitfire med förbundna ögon. Tublim såklart! Andra roade sig med att försöka sortera gjutstamsbitar efter tillverkare. Mellan varven intogs säkert en del god mat och dricka också.

DC-6B – A Love Story.

Den låg i skyltfönstret till en presentbutik nåstans i södra Sverige, minnet säger Ronneby Brunn men det kan lika gärna varit nån annanstans. Aldrig hade jag sett nåt liknande! Stor var den, antagligen dyr och så obeskrivligt lockande. Året var kanske 1985 och jag hade just inlett en livslång olycklig förälskelse till Hellers DC-6B, den stora rackarn i 1/72 med SAS-märkning. Jag vill minnas att det var den senare utgåvan med en avfotograferad modell på mörkblå bakgrund. Undrar just hur den kunnat hamna i en presentbutik, särskilt som den upplagan måste varit nästan helt ny då. Något köp blev den inte, tror inte ens butiken var öppen den dagen. Det skulle dröja något år innan våra vägar korsades på nytt.

Det var en jul, 1987 skulle jag tro, som en av mina äldre kusiner fick en annan av Hellers praktpjäser i julklapp – Lockheed Constellation! L-749:an med TWA-märkning. Jag minns att den byggdes entusiastiskt i mellandagarna under farsans ledning och hängde sedan i hallen under tiotalet år efteråt. Visst blev man lite fascinerad, men den som gick igång mest var nog Sveriges störste Constellation-fan, min far. En sån skulle man ju ha… (detta kan för övrigt ha varit en utlösande faktor till mitt eget framtida vurm för ”Luftens Drottning”) En tur förbi leksaksaffären i Kungsbacka ”råkade” komma lägligt, men nej någon Connie fanns där tyvärr inte. Däremot, i skyltfönstret stod något annat. Just det, DC-6! Den här gången i den klassiska svarta kartongen med Hellers utsökta boxart av en SAS-kärra över Arktis. Den bara måste man ju ha…… Men nä, något köp blev det inte nu heller. Den skulle trots allt ha behövt stuvas in i vår redan överfulla Datsun på vägen hem till Norrland.

Åren gick…och gick. Butiker besöktes, modeller köptes och byggdes i ett rasande tempo. DC-6:an fanns väl kvar i bakhuvudet men andra intressen tog över. Först i övre tonåren började jag åter snöa in trafikflygplan och suget efter en ”sexa” började göra sig påmint. Men var hitta en? Nu hade hela hobbymarknaden kapsejsat, butiker slog igen och leksaksaffärernas utbud blev allt torftigare. Internethandeln var ännu lite av en utopi, för övrigt hade vi ingen uppkoppling hemma. Snacka om att det har blivit lättare att vara modellbyggare (f’låt…köpare!) med åren. Så de blev väl lite av att man köpte vad man råkade komma över. Tyvärr var sannolikheten att snubbla över Hellers guldkorn rätt liten – priserna var därefter. Så slumpade det sig att turen gick till Vaerlöses grande finale, sommaren 2002. Intressant skillnad mellan de nordiska länderna – I Sverige försvinner förbanden i det tysta…medan danskarna ställer till med en sjuhelsikes flygdag! Vad tror ni jag hittade bland livs levande Canberra, MiG-29 och annat exotiskt? Jo en Heller DC-6 såklart! För 150 DKK (rena fyndpriset) kunde den äntligen bli  min :) Problemet var….att jag inte hade mer än några futtiga ören på fickan. Det bidde inget såklart, än en gång gick man hem med klump i halsen. De kommande åren skulle våra vägar korsas ytterligare några gånger, oftast på Ebay, nån enstaka gång i en butik och varje gång drog någon annan det längsta strået. Det är som om det rådde nån slags förbannelse över modellen.

Måndag förmiddag, den gågna veckan besökte jag LHS. LHS, för den som inte är insatt, är en högst intern förkortning bland modellbyggare, förekommer främst på olika nätforum. Det  står kort och gott för Local Hobby Store, vilket på svedalska innebär den lokala hobbykrämaren. Vad skådar mitt tränade öga om inte…just det! Den gamla svarta kartongen, i gott skick och med närmast orört innehåll. Prislappen talar om att den kostar…..150 bagare?! Kan detta vara sant. Ja, tydligen. Jag lämnar butiken med ett brett leende och en fet kartong i händerna.

Den är äntligen min :)

Slutet gott, allting gott kan man väl säga. Nyförvärvet delar numera förråd med Hellers Constellation och Mach 2s Caravelle. Fast hur de kom dit är en annan historia….