I sökaren – Head On!

Thomas Cook A330 anländer i arla morgonstund. D300S med 16-85.

I sökaren – Resterna av en gård

 

Även ett rivet hus kan bjuda på intressanta motiv. Solen behagade gömma sig bakom torrdis men det var lätt avhjälpt med lite justerande i Lightroom 4.

Ödehuset har mött sitt öde

Ett av mina favoritmotiv har länge varit en övergiven bondgård på en kulle inte så långt från min bostad. Öde och ödslig, de flesta byggnaderna har länge varit reducerade till skelett och brädhögar men imponerande nog stod huvudbyggnaden intakt. Det har rivits friskt i området det senaste decenniet så att någonting överhuvud taget fått stå kvar är nog rena turen.

Eftersom det mestadels tagits vinterbilder på platsen tänkte jag passa på att få några med lite grönska nu när sommaren äntligen börjat visa livstecken. Så beväpnad med vidvinkel gjorde jag en utflykt uppför backarna häromkvällen för att ägna mig åt lite location scouting. Vad som mötte mina ögon efter krönet var dock inte riktigt vad jag förväntat mig….

Ja vad är det man brukar säga? Förr eller senare ska vi alla kila vidare. Så även gamla hus! Fast kunde de inte väntat ett tag till… Nåja! Skam den som ger sig och även ruiner måste ju kunna göra sig på bild.

Fortsättning följer…..

En Connie åt Kejsaren – del 2

Föregående inlägg om Ethiopian Airlines L-749A Constellation är nog det som genererat mest trafik i bloggens historia. Verkligen kul att så många uppskattat det. Jag tar mig friheten att publicera en bild till från samma tillfälle.

En av de som syns på fotot är min far som var 6 år när det begav sig. Han berättar med egna ord:

“Att nosen inte kom med är ju trist, men jag ser två förklaringar. Den som plåtade var nog vid tillfället mer intresserad av vår ankomst än flygplanet som sådant. Sedan är det så att bilden togs med en pytteliten kamera ("spionkamera") som hade extremt simpel sökare. Det var nog inte så lätt att komponera bra bilder med den. Originalet är en mini-dia på 16 mm-film, det blir inte så hög kvalitet när man förstorar det. Plats och tidpunkt: Asmara, vid 10-tiden på morgonen söndag den 16 juni 1957. Vi hade startat från Aten vid midnatt och flög utan mellanlandning till Asmara – med hänsyn till tidsskillnaden bör det ha tagit nio timmar. Som passagerare upplevde man att flygplanet var flott och bekvämt. Känslan av att få resa med just denna maskin sitter i för alltid hos mig, min flygupplevelse nr 1 alla kategorier.”

Fantastiskt! Tänk att få vara med om något liknande. Undrar hur en 6-åring idag skulle uppleva sin första långresa?

He 112 i Sverige – var när och hur?

I en låda innehållande blandade bilder från farfars arkiv dök en minst sagt udda fågel upp. På baksidan av fotot kan man utläsa bildtexten “Me 109” men vad vi ser här är inget mindre än en av 109:ans bittra konkurrenter på 1930-talets marknad, nämligen Heinkel He 112A! Här avbildad på vad som förefaller vara en svensk flygplats med Volvobil i bakgrunden.

Efter att “WOW!!!!!!!”-känslan lagt sig är det inte utan att man börjar fundera över var och när detta ovanliga besök kan ha ägt rum. Hangaren är misstänkt lik CVV-byggnaden på Hässlö, där farfar var verksam som volontär 1938-39.

Kärran är omisskännligt en prototyp med tvåbladig snurra, tidigt utförande på avgasröret och målad helt i RLM02. Men vad gjorde den i Sverige? Var man möjligen på säljturné vid tiden strax innan krigsutbrottet?

Då och nu

Då: Året var 1999, platsen Oslos då nybyggda flygplats Gardermoen. Farsans kamera har fastnat på en DC-10 från Northwest Airlines, på den tiden en vanlig syn på europeiska flygplatser. SAS var fortfarande inne i sin blå period som synes på markfordonen.

Samma plats, samma platta, plåtat med mobilkameran häromdan, 12 år senare. Men Northwest har för länge sedan tackat för sig i Skandinavien och finns inte längre kvar som självständigt bolag. Numera befolkas Apron 48 av Continental/United. SAS har målat om sina fordon i orange!

Gardermoen är dock lika mycket nybygge nu som då och lider fortfarande av sina barnsjukdomar……

Från arkivet – Vertol i Kramfors, del 2

Mer HKP 4 från Kramfors. Denna gång från ett känt tillfälle – Flygets Dag 1984, flygplatsens 10-årsjubileum och min första flygdagsupplevelse. Något förvånande anar man regntunga skyar på bilderna medan mitt minne upplevde dagen som solig och nästa olidligt het. Men vad gjorde det när unge herrn fick se och höra Viggen för första gången och se och häpnas över Pierre Holländers blågula Pitts.

Tyvärr har bara två ganska intetsägande foton överlevt från den här dagen, båda tagna från tornets balkong med 35mm objektiv…. Men minnet finns kvar och vete fasen om det inte var där och då som undertecknad slutligen blev helt och totalt flygtokig. De som såg uppvisningarna med HKP 4 på 80-talet förstår säkert varför, de var minst sagt imponerande. Lägg till att det var grannens brorsa Örjan (Fors?) som var skeppare och wow-faktorn var spikad!

Från arkivet – Vertol i Kramfors, del 1

Dags för en ny dykning bland farsans gamla foton från Kramfors, tidigt 1980-tal. Här ser vi en HKP 4 från F21, plåtad runt 81-82 tillsammans med en SK 60.

Lägg märke till Day-Glomålningen som täcker hela båda tornen, till synes ganska blek och sliten. Snyggt eller inte? Själv gillar jag den senare helgröna målningen bättre – mer klass över den på något sätt.

En pojke och hans flygplan -2

Tid för ett nytt besök i arkivet. Året är 1965, bilden är tagen på Kastrup av min farfar. Återigen syns min far på bilden, här 14 år gammal i tidstypisk kostym utan kavajslag.

Posen verkar lite stel och ovillig. Kanske är det besvikelse över att resan är över eller att behöva lämna den vackra Caravellen för att ta tåget hem till Blekinge. Eller kan det vara ett försök att dra uppmärksamhet till den välpolerade folkabussen i bakgrunden, påpassligt målad i samma blå färg som Sabenas dekor? Folkabussen som i senare modell skulle benämnas, ja just det, Caravelle….

Ensligt beläget

Långpromenad vid backarna i eftermiddags. Ett gammalt hus på toppen har gäckat mig i snart ett år, hur göra det rättvisa på bild? Himlen gav svaret:

Bilden tagen med iPhone 3G